Sveriges Televisions ansikten
Sedan SVT gjorde sin allra första sändning år 1954 har svenskarna fått sina nyheter från en mängd olika kunniga nyhetsankare och reportrar. Vissa av dess tv-personligheter har delat vår vardag under flera års tid och även fått alldeles speciell plats i våra hem och hjärtan.
Kända tv-profiler
En av de första programledarna för SVT var Claes Elfsberg. Claes har läst nyheterna från 1975 fram till 2003, då han gjorde ett temporärt avbrott för att sedan komma tillbaka som nyhetsankare 2008. Claes Elfsberg kommer från Stockholm, och det var även här han studerade journalistik. Han har varit en mycket omtyckt nyhetsankare sedan start och har många trogna tv-tittare. Claes har själv nämnt att han gärna fortsätter jobba kvar på SVT trots att han börjar komma upp i åren, men strikta regler gör det tyvärr inte möjligt att jobba på SVT efter att man fyllt 67 år.
En annan omtyckt tv-profil är ingen mindre än Cecilia Gralde. Cecilia föddes 1971 och har sedan 1998 varit ansiktet utåt för ”Rapport” och ”Gomorron Sverige”. Under en period lämnade hon dock Rapport för att medverka i Aktuellt. Förutom rollen som nyhetsankare har Cecilia också varit tv-värd för Nobelfesten. Cecilia och Claes har under många år arbetat tillsammans med Rapport och blivit de mest kända ansiktena för programmet.
Förberedelser och nervositet med en tv-sändning
Under en intervju med Cecilia Gralde fick man en glimt av hur det är att jobba med tv. Att sända nyheter inför nästan en och en halv miljon människor är enligt henne ”inte så farligt”. Det viktiga är bara att vara fokuserad och tänka på vad man ska göra – läsa nyheter. Även om Cecilia är lugn och fokuserad i tv-rutan medger hon att tanken på hur många som tittar på programmet ibland kan kännas skrämmande.
Jobbet som nyhetsankare för SVT innebär mycket produktiva arbetsdagar. Redan innan programmet börjar sändas startar förberedelserna, det är viktigt att läsa på om dagens nyheter och prata med reportrar. Under sändningen har nyhetsankaren en teleprompter med texten som ska läsas upp, men man har även papper med texten. Oftast skriver man ner denna text själv, då det låter naturligast om man använder sina egna ord.